nu har de flesta av oss lämnat friden bakom sig. i hela tre veckor ska vi klara oss utan varandra. jag undrar, på riktigt innerligt, hur detta ska gå. jag saknar oss redan.
västhem är ganska tyst. det enda som hörs är lite filmkameror då och då, och kaffekokaren, också kulturation på det högsta ur mig. jag sitter bland ett två tre elva levande ljus på mitt rum och tänkte påbörja våra memoarer.
hösten, friden, 2011 - det har varit vackert.
vi har i det närmsta haft skolans bästa café, och absolut skolans bästa kakbakförsäljning därunder. vår första läsning i Kristanstad gick helt dunder, och efter det har vi rullat på med orden och vi har gjort det riktigt jävla bra. nästan alla har varit på en scen bakom en mic - och det kallar jag kalasbra. tacka palle för alla fina scenframställningstimmar, pepp och förfiningar. och tacka oss som klappat ryggar och kramat kinder.
tack de tre fina som lyssnade på vår läsning på svalövs bibliotek i torsdags! ni gav oss mer än tjugo trettio fyrtio personer kunde ge!
podcasten och kören (som kanske egentligen inte riktigt kom igång, mer än i tanken om kärleken som är röd), alla filmer vi sett tillsammans, fikor och lunch vi sprungit genom. och de gånger vi faktiskt klättrade på taken.
tack anne! som gjort dig så bra, och format en så bra klass.
tack till orden, för att ni finns så vi kan leka med er och forma det vi är här för att göra. alla böcker och pjäser, musik, bilder och alla färger som ger oss inspiration.
och till sist, thank you svalöv! vi ses i det nya året, och då hoppas jag du är med snö.
all kärlek och värme och röda kärlekar. glöm inte att skåla med oss på nyår, se upp mot månen, yla och ta en klunk för oss alla. ta hand om er! jag vill ha er hela tillbaks igen. <3/emmelina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar