julen är röd

nu har de flesta av oss lämnat friden bakom sig. i hela tre veckor ska vi klara oss utan varandra. jag undrar, på riktigt innerligt, hur detta ska gå. jag saknar oss redan.

västhem är ganska tyst. det enda som hörs är lite filmkameror då och då, och kaffekokaren, också kulturation på det högsta ur mig. jag sitter bland ett två tre elva levande ljus på mitt rum och tänkte påbörja våra memoarer.

hösten, friden, 2011 - det har varit vackert.

vi har i det närmsta haft skolans bästa café, och absolut skolans bästa kakbakförsäljning därunder. vår första läsning i Kristanstad gick helt dunder, och efter det har vi rullat på med orden och vi har gjort det riktigt jävla bra. nästan alla har varit på en scen bakom en mic - och det kallar jag kalasbra. tacka palle för alla fina scenframställningstimmar, pepp och förfiningar. och tacka oss som klappat ryggar och kramat kinder.
tack de tre fina som lyssnade på vår läsning på svalövs bibliotek i torsdags! ni gav oss mer än tjugo trettio fyrtio personer kunde ge!

podcasten och kören (som kanske egentligen  inte riktigt kom igång, mer än i tanken om kärleken som är röd), alla filmer vi sett tillsammans, fikor och lunch vi sprungit genom. och de gånger vi faktiskt klättrade på taken.

tack anne! som gjort dig så bra, och format en så bra klass.

tack till orden, för att ni finns så vi kan leka med er och forma det vi är här för att göra. alla böcker och pjäser, musik, bilder och alla färger som ger oss inspiration.

och till sist, thank you svalöv! vi ses i det nya året, och då hoppas jag du är med snö.

all kärlek och värme och röda kärlekar. glöm inte att skåla med oss på nyår, se upp mot månen, yla och ta en klunk för oss alla. ta hand om er! jag vill ha er hela tillbaks igen. <3/emmelina

Kopp eller mugg?

kopp eller mugg?

mugg! 

god jul önskar jenny.

Julkalendern - del 9

Några dagar har förflutit i tomtebo sen vi sist träffade Tomtemor och Tomtefar. Ingenting har blivit bättre. Tomtefar har ätit absurda mängder ananasglass, brustit ut i gråt om han inte fått lyssna på All by myself på repeat och har också börjat klaga på extrema smärtor i underlivet. ”Tomtemor, det bara trycker PÅ, det gör så ONT!” vrålar han där han ligger med sin stora mage rakt i vädret. Tomtemor har försökt förklara att om man bara äter ananasglass istället för gröt så får man ont i magen och att det kanske hade varit en god idé för Tomtefar att återgå till sin vanliga diet. Det har inte funkat, nej, Tomtefar har rent ut sagt blivit förbannad när Tomtemor föreslagit detta ”DET ÄR INTE I MAGEN JAG HAR ONT, DET ÄR I UNDERLIVET!”. Men Tomtemor vet att det är i magen på Tomtefar som något är fel, hon har nämligen sett märkliga spasmer under huden. Som att det är något som rör sig inne i Tomtefars buk och aldrig har hon sett på maken till livliga tarmrörelser.

Det hela har nu nått sin bristningsgräns. Tomtemor vet inte vad hon ska ta sig till med min man. Hon ser att han uppenbarligen har ont och behöver hjälp. Hon rådfrågar Dr Eriksson som föreslår att hon ska ta med Tomtefar till en vanlig läkare. Sagt och gjort, Tomtemor spänner ovant för renarna vid släden och får efter många om och men med sig Tomtefar in till staden. Väl på plats på sjukhuset tar det inte många sekunder förrän den läkaren diagnostiserat Tomtefar. Hon klämmer och känner lite på maken, hummar litegrann och meddelar med ett bländande leende: ”Det är inget fel på er, ni är ju gravid!”

Tomtemor och Tomtefar bara gapar. Läkaren fortsätter ”Jag tycker det är lite märkligt att ni inte kommit in innan för att gå diverse kurser i föräldrarskap för barnet nedkommer vilken dag som helst!” Tomtemor och Tomtefar är båda helt förstummade. Tomtemor stammar fram ett försiktigt: ”Men hur är detta möjligt? Han är ju man? Och vi har inte legat med varandra på hundra år?” Läkaren fnissar till.

”Ja, se ni tomtar, det är alltid samma sak. Det finns ingen sexualundervisning i tomteskolan och så blir det såhär. Tomtar är gravida i 100 år, eftersom ni är odödliga är ju det inte speciellt lång tid. Och det här med att tomtefar är man… Jag brukar alltid säga till förvirrade tomtar att de inte ska bry sig om MAN och KVINNA. Tomtar har ett helt annat reproduktionssystem än vanliga människor och delar inte på något sätt samma kromosomuppsättningar. Men det här måste ni väl ändå sett när ni varit nakna med varandra?”

Tomtemor och Tomtefar tittar generat på varandra. Tomtemor tar ett tag i resåren på kjolen, drar ut den och kikar ner mellan sina egna ben. Det hon ser har hon sett många gånger förut, men först nu inser hon att det kanske inte definierar henne totalt.

Läkaren kilar iväg. Tomtemor och Tomtefar blir ensamma med varandra. Tomtemor sitter tyst på en pall brevid sängen där den höggravide Tomtefar ligger. Hon är i chock. Han är i chock, och har dessutom extremt ont i sitt Tomte-kön.

”Tomtemor” viskar han fram ”vad ska vi göra nu?”

kopp!

Del sju (typ)

Flera dagar av intensiva terapisamtal har tagit ut sin rätt hemma hos Tomtefar och Tomtemor. I dag har Tomtefar helt vägrat att lämna sängen överhuvudtaget. Från hans rum hörs Céline Dion sjunga All By Myself för sjuttonde gången i rad. Ibland hörs kvävda snyftningar. Tomtefar är deprimerad. Det råder inga tvivel om den saken. Tomtemor har bara sett honom så här en enda gång tidigare, och det var året när julmyndigheterna pratade om att förbjuda riktiga granar på offentliga platser för att ta hänsyn till alla allergiker.
– Allergisk mot granar! Jag har aldrig hört på maken, så dumt! Vad de hittar på nuförtiden! hade Tomtefar rasat ilsket, för att sedan se allvaret i det hela och bli ytterst deprimerad.
I dag känner han precis likadant. Ingenting är särskilt roligt längre och han är inte ens sugen på gröt. Tomtefar har tänkt på allt Tomtemor har sagt om honom under terapin. Jag är bara en lat gammal man med för mycket skägg, suckar han för sig själv, och vill bara försvinna från jordens yta. Allt skulle vara mycket bättre om jag inte fanns, tänker han, Tomtemor skulle kunna hitta en ung stilig tomte med mindre skägg och mer pengar.
        Samtidigt försöker Tomtemor sköta de dagliga hushållssysslorna. Hon vattnar renarna, beskär julrosorna och lagar abnormt stora mängder gröt. Medan hon står vid spisen i kanelångorna kommer Miroslav, en av tomtenissarna i verkstaden, fram till henne. Han ser mycket bekymrad ut och säger:
– Jag har dåliga nyheter. De fackliga förhandlingarna har havererat to-talt.
– Fackliga vaddå för något? undrar Tomtemor, som har en mycket be-gränsad kunskap om fackföreningsrörelsen.
– Arbetsförhållandena vid schackbrädsmålningsapparaten är omänskliga. De stackars nissarna som jobbar där får i sig alldeles för höga halter hälsovådliga ämnen. Vi ska generalstrejka tills förhållandena blir mänskliga igen, säger Miroslav och lämnar Tomtemor ensam vid spisen.
Tomtemor förstår ingenting. Hur ska hon lösa det här? Hon tänker att hon måste vara stark nu. Det räcker med att en av dem ligger instängd i sitt rum och lyssnar på Céline Dion. Hon tänker efter en stund och ring-er sedan till doktor Eriksson för att få råd. Hon tycker att han verkar vara en man med huvudet på skaft. Han kan säkert hjälpa henne ur den här knipan.

del fyra

Tomtefar: Puh! Allt det där pratandet var en rejäl pärs.

Tomtemor: Ja, det ska bli skönt att komma hem.

Tomtefar: När jag kommer hem ska jag rykta Rudolf riktigt ordentligt. Och polera hans mule så den glänser som ett litet äpple.

Tomtemor: Jag kanske också borde förfrysa min mule. Det kanske du skulle gå igång på.

Tomtefar: Men fnys!

Tomtemor: Men titta där! Ser du, vilket sött skägg. Sånt skulle du passa i.

Tomtefar: Men det där ser kallt ut, inget för en slädtur direkt. Skulle ju få rejält med köldskador. Inte så sött, va! Hå, hå, hå…

Tomtemor: Men det ser fräscht ut.

Tomtefar: Jaha! Tycker du att mitt ser snuskigt ut nu alltså.

Tomtemor: Vadå, du tvättade det väl i somras? Och så kammar du ut grötresterna så fint varje morgon.

Tomtefar: Just ja, gröten! Usch…! Det tar ju så mycket tid allt det här friserandet. Tänk så mycket önskelistor jag hade hunnit läsa på den tiden. Men det är gele, och silkesextrakt, och vax, och volymmousse, läggningsvätska och- Just ja! Jag måste köpa nya papiljotter till i jul. Rudolf råkade bajsa(/göra ifrån sig?) på dem förra året.

Tomtemor: Jaha… Du kanske borde ha nåt mer lättskött skägg då?

Tomtefar: Nämen! Jag har ju alltid sett ut så här, tänk vad alla barn blir rädda om jag kommer med nån liten råttsvans till skägg.

 Tomtemor: Men du. Ungarna är ju alltid rädda för dig ändå.

Tomtefar: Pfff, de där ungarna. Först skriver de hela romaner till önskelistor, sen skriker de bara i högan sky när man kommer dragandes med skiten. Wii och brätts och allt vad det ska vara.

Tomtemor: Men barn är ju så fina, speciellt med julefrid lysandes ur ögonen.

Tomtefar: Det låter som om du tattat på glöggen.

Tomtemor: Pytt, jag har aldrig fått smaka någon glögg!

Tomtefar: Jo, se glögg behöver man värma sig med när man äter ute och sliter i vintermörkret. Gamle Rudolf gillar också att få sig en värmare.

Tomtemor: Är det därför Rudolf är så röd om mulen? Ja, du också för den delen?

Tomtefar: Vad du snackar, du har ingen aning om hur tungt och slitit och kallt och stressigt och … hur outhärdligt det här jobbet är!

Tomtemor: Att åka omkring och sprida glädje i hemmen och dricka söt varm glögg menar du? Skulle jag ta vilken dag som helst.

Tomtefar: Ska du säga, som bara står och rör i en kastrull och myser i Tomtebo hela dagarna!

Tomtemor: Stopp med dina haranger, vi kan inte stå såhär hela dan. Hur blir det då? Papiljotter eller barberare?

Del tre av julkalendern; Tomtemor får äntligen prata ut!

Efter det första mötet hos Dr. Eriksson var både Tomtemor och Tomtefar lite nedslagna. När de kom ut från sessionen och skulle hämta renarna i parkeringshuset sprang alla renarna lösa och någon hade lämnat en lapp på släden som löd: ”ÅK KOLLEKTIVT!”

I släden hem satt båda tysta, medvetna om att deras problem var större än de först trott. Först att bryta tystnaden var Tomtefar:
”Tomtemor, jag kommer inte kunna genomföra julen i år.”
”Vad menar du?”
”Jag känner att jag inte klarar av det här jobbet längre. Jag har fått nog.”
”Men herregud! Det är en dag om året! Ta dig samman! Du ska ju vara en glädjespridare. Du måste förstå hur lyckligt lottad du är!”
”Det finns inte någon glädje inom mig längre.”

Det fanns inget annat att göra än att så tidigt som dagen efter åka på en ny terapisession hos Dr. Eriksson.
    Den här gången har de med sig utfällbara campingstolar så att de kan få sitta. De slår sig ned framför Dr. Eriksson mahognyskrivbord och väntar hjälplöst på hjälp.
”Jahaja, så ni är redan tillbaka…”
Tomtemor sparar inte på krutet och tar genast sats:
”JA! HAN har fått för sig att han inte kan vara Jultomten längre!”
Tomtefar tittar skamset ner i golvet.
”VAD ska världen göra utan jultomten? Är det inte typiskt män att bara skita i sina plikter?”
Dr. Eriksson antecknar i journalen. Tomtefar snyter sig i skägget och försöker dölja tårarna med att oja sig:
”Oj oj oj, jag är så förkyld.”
Tomtemor tänder till.
”Du ser Dr. Eriksson! ALLTID detta gnäll! Jag hade aldrig klagat om jag hade hans jobb och bara arbetade en dag om året!”
Dr. Eriksson försöker lugna ner Tomtemor med ett lugnt och sansat:
”Nu ska vi inte anklaga varandra. Ni är ju här för att lösa era problem, för att ni faktiskt tycker om varandra. Tycker ni inte om varandra?”
Tomtefar sneglar på Tomtemor, som sneglar tillbaka. Han tittar fram genom skägget och säger:
”Jo”
När Dr. Eriksson inte ser räcker Tomtefar ut tungan till Tomtemor.
”Såg Dr. Eriksson? SÅG DU VAD HAN GJORDE!?”
Dr. Eriksson skakar på huvudet och frågar:
”Nä, men på tal om det. Vad har Tomtefar egentligen gjort dig Tomtemor? Eller snarare: vad gör han inte?”
Tomtemor tar en konstpaus. Rättar till förklädet och förbereder sig på det som hon så länge velat få sagt.
”Ja, jo… Han har inte gjort mig sällskap i sängen på över hundra år…”

Dr. Eriksson ser mycket besvärad ut, precis som Tomtefar. Tomtefar har nästintill rullat ihop sig som en liten lussekatt på den utfällbara campingstolen. Dr. Eriksson kollar på klockan och ser sin räddning:

”Jaha.. ja. Nä, men nu var tiden ute för idag. Ni kan ju komma tillbaka snart.”

Julen är lika röd som tomtens ansikte.

Andra delen av skrivarettornas julföljetong.

Soluppgång!

Imorse var 10% 11,5% 21/100 2 personer av skrivarettorna uppe få Östhems tak och såg på soluppgången! Då hade solen förvisso redan gått upp men det var fint ändå.

Julen är lika röd som kärleken.

Julföljetong.
Del 1.

Det är en helt vanlig dag i Tomtebo. Gröten står på spisen, bakom den tomtemor och vakar med största precision. Tomtefar huffar och gruffar vid köksbordet, han läser önskelistorna från Fridhem.

’Hoho, en ny tv till Gunilla’, säger han och klappar sig på magen.

’Det ska väl kunna gå. hoho  Men detta ... Aj aj. Detta blir knepigare!’ Han läser vidare på sin lista.

’Kulturlinjerna önskar sig en framtid.

Allmänlinjerna en behörighet.

På nordhem vill de ha en securitasvakt

Västhem önskar sig en alternativ festlokal någon annanstans.

Östhem önskar sig väldigt väldigt små jackor och tofflor till sina råttor inför den bitande vintern.

På kvarngatan önskas mer värme och närhet.

Han fingrar fundersamt på sitt långa skägg.

Aj aj aj det här ser svårt ut!’

Tomtemor slutar att röra i grytan. ’Du kanske borde börjat lite tidigare’ säger hon syrligt.

Tomtefar vänder sig häftigt mot tomtemor.

’Det är lätt för dig att säga, du har bara ett enda hushåll att ta hand om. Jag har hela världens hushåll att se efter. Flera miljoner..., miljarder faktiskt! ’

’Jag tar hand om detta hushåll VARJE dag. Du arbetar bara en gång om året’

Tomtefar gör loosertecknet i pannan mot tomtemor.

Tystnad.

Ja, det är precis lika tyst som ni tänker er att det är under lugnet före stormen.

Plötsligt trycker tomtemor ner sleven i grytan, drar upp den och slungar kokhet gröt mot tomtefar.

Om tomtefar inte redan varit väldigt röd, ja hade han kunnat bli rödare i ansiktet hade tillfället varit nu.

’Nu är det sista risgrynet kokt!’ basunerar tomtemor. Hon tar upp sleven, kastar och kastar gröten mot honom. Sedan kastar hon alla kanelstängerna och pressar ut reservgröten ur grötkorven från Gunnarsson. Tomtefar är vid det här laget helt täckt, ja han ser lite ut som en grötgubbe som sakta sakta tittar fram ur sin gröthög. Med tårar i ögonen säger han; ’Tomtemor, jag tror vi har problem’

Stjärnorna börjar falla över Tomtebo, en rubbning i den kosmiska balansen har uppstått; Julen är i fara!